Ett liv värt att levas -

Kaos

Publicerat 2013-10-23 16:35:56 i dagbok

Vad jag önskar att ångesten ska försvinna. Det där som ligger som bly och tynger innanför bröstbenet nånstans... hjärnan försöker hitta genvägar för mina känslor. Typ hela tiden. Och oftast är inte dessa genvägar förendliga med varandra. Först kommer tanken; "svält! ät inte-bli smal-det kommer lätta ångesten!!" åjojavisst.. den har jag testat förut.. *Man släcker en ångest och väcker en annan*
Därefter kommer nästa tanke; "ät!! ät bara,så tänker du på annat" suck...hur bra blir det i längden då, på en skala från ett till tio?!
Och mitt emellan står jag,med min wisemind-min visshet, och försöker få i ordning mitt liv. Äta regelbundet. Röra på mig. Leva "normalt". Gah!!! Det sistnämnda är den vägen som fungerar i längden..I know... så då försöker jag hålla mig på den vägen-och faller i nåt av dikena ibland...
Men vad jag längtar tills livet blir lite mer normalt igen. Tills mörkret har skingrats och jag orkar med lite mer. Tills den där envisa röran blir något mer hanterbart!!

Direktlänk, 1 Kommentarer

***

Publicerat 2013-10-18 11:30:25 i dagbok

Varje dag passerar. Jag inser att jag nog inte kan fortsätta så här och landar förmodligen i att jag ändå behöver medicin. Trots att jag hade hoppats må bättre utan. Men såhär orkar jag inte med. Såhär orkar jag inte kämpa.
Kruxet nu är att få tag på nån inom psykiatrin som har tid att träffas. För ny medicin får jag inte via ett telefonsamtal på 3 minuter. Och ska man ha mera tid än det,så får man vänta... och vänta... jag ringde för en vecka sedan och frågade om de kunde ringa upp mig igen. Sa att det var viktigt. "Jag mejlar doktorn då" sa receptionisten surt och lät som att jag hade bidragit till årets jobbigaste uppgift Jag blev irriterad o hade lust att skrika åt henne att skaffa ett annat jobb-man behöver väl inte vara så otrevlig i tonen! Men knep. Jovisstja. Än har jag inget hört.

Det är att leva just nu som gäller. Att komma ihåg att jag bara behöver andas detta andetag. Och fortsätta. Sätta den ena foten framför den andra. Inte lägga sig ner och dö. Fortsätta. Välja livet. Igen och igen.

*Bless*

Direktlänk, 2 Kommentarer

"Please Be My Strength"

Publicerat 2013-10-11 13:59:50 i dagbok

I’ve tried to stand my ground

I’ve tried to understand
but I can’t seem to find my faith again

like water on the sand
or grasping at the wind
I keep on falling short

please be my strength
please be my strength
Cuz I don’t have anymore
I don’t have anymore

I’m looking for a place
that I can plant my faith
one thing I know for sure

I cannot create it
I cannot sustain it
It’s Your love that’s keeping (captured) me

Please be my strength…

at my final breath
I hope that I can say
I’ve fought the good fight of faith

I pray your glory shines
through this doubting heart of mine
so my world would know that You

You are my strength
You and You alone
You and You alone
Keep bringing me back home

Direktlänk, 0 Kommentarer