jag vill....

gråta,skrika,slå huvudet i väggen,göra illa mig,ropa och jag vet inte vad.... inget konstruktivt i alla fall...
Jag intalar mig själv att det bara är uttrappningen... att jag snart kommer må som vanligt igen. Att jag snarg kommer känna igen mig själv igen. Blir så ledsen över att skolarbetet drabbas så hårt. Eftersom vi jobbar mycket i grupper så drabbar det därmed inte bara mig... jag har all fakta och kunskap jag behöver i huvudet,men felet är just det; d har fastnat i huvudet!! jag förmår inte organisera upp det och få ut det... och det gör att jag får ångest:( Vill mejla min lärare o berätta, men vad skulle det tjäna till-ingenting...
Så jag försöker igen på nytt i morgon,vem vet,det kanske rent av går jätte bra då!! ;)
usch... det här gör ont... långt in i själen...
*LängtarTillsDetBlirBättre*


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0